Åsa Aghill, barnsjuksköterska

Vad är det bästa med att jobba här?

Mötena med så många olika familjer med så olika bakgrund. Att man får lära känna dem och följa dem de första åren med barn. Också variationen i arbete, ingen dag är den andra lik. Det är många olika arbetsuppgifter som ska utföras.

Och framför allt alla härliga kollegor som jag har här. Lojaliteten och samarbetet i gruppen är fantastiskt!

Vad känner du att du ger familjerna?

Jag tänker att jag ger dem stöd och trygghet. Jag stödjer dem i den situationen de är i nu, uppmuntrar dem att det de gör är det bästa för barnet just nu.

Det är inte alltid lätt att uppfostra ett barn och veta exakt vad som är rätt för barnet, men då visa att de gör det bästa för barnet. Kunna vägleda dem eller ändra på något om de tycker att det är någonting som inte fungerar, så finns vi här för att ge dem råd och stöd.

Vilka egenskaper behövs i ditt yrke?

Att man är lugn och trygg och flexibel. Det är ju ändå så att vi jobbar med barn och då behöver man vara flexibel.

Barn vill gärna göra de olika momenten på sitt sätt och i sin ordning. Och det gäller att man kan ändra strukturen lite grand, att man inte måste följa exakt så som man har lagt upp det. Utan man får anpassa sig efter barnets nivå.

Framför allt att man lär sig att anpassa råden efter hur familjen är och var de befinner sig. Här och nu.

Du säger att ni stöttar hela familjen?

Det heter ju barnavårdscentral för att vi är här för barnets skull, men för oss är det också viktigt att hela familjen fungerar. Om mamman mår dåligt eller om pappan mår dåligt eller om något syskon mår dåligt, alltså om relationen i familjen avviker på något sätt, så får vi finnas här och ställa upp och hjälpa dem med det också. Ibland så räcker det att man kommer hit på ett extra samtal och ibland så får vi hänvisa dem vidare till en annan instans.

Vad är en av fördelarna med att jobba på BVC?

Jag tänker att om man vill ha kontinuiteten i jobbet. För här är det ju ofta så att man följer en familj ganska länge. Om det nu är så att det är något barn som har svårigheter eller bara utvecklas fint, så är det ju mycket lättare att ställa frågan när man har känt familjen ett tag.

Det kanske inte är lika lätt att komma in som en helt ny sjuksköterska som träffar familjen för första gången. Man kanske ser att någonting inte står rätt till men det är väldigt svårt att ställa den frågan. Många gånger är det också föräldrarna som faktiskt efter ett tag vågar öppna sig till oss.

Det är klart att man kommer olika familjer olika nära. Men man minns de allra flesta familjerna, för att man har kommit dem så himla nära under åren.

Vad känner du att du har lärt dig?

Man lär sig att vara ödmjuk inför livet framför allt. Men också att man kan inse att vissa kan ha svårigheter med vissa saker och det är inte alltid så lätt. Man själv utvecklas i arbetet också, man lär sig ännu mer att hantera svårigheter.

Man lär sig också hur man hanterar det som går bra – hur man ändå kan utvecklas i det. Och är det någonting som går tokigt någon gång då får man ändra inställning eller upplägg för att det ska bli bättre nästa gång.

Tack Åsa!