Jenny Lundström, skötare beroendevård

Jenny Lundström jobbar som skötare med koordinator-uppgifter i beroendevården. Se filmen med Jenny här.

Vad är det bästa med att jobba här?

Att jag får träffa så mycket olika människor, med olika bakgrunder och olika problematiker. Att få vara en del av deras vardag och stötta upp när det behövs och om de vill.

Vad känner du att du ger patienterna?

Jag känner att jag ger dem stöd och vägledning. Att jag kan få dela med mig av mina kunskaper, i den mån jag kan och i den mån de vill ta emot det.

När man har tid att sitta och samtala. Att jag kan få dem på andra tankar än bara det här negativa. Som de kanske har, det som är jobbigt utanför. Att de kanske kan försöka se bortanför det, se ett ljus och se någonting annat.

Vad driver dig i jobbet?

Det är när jag ser att det går bra för de patienterna jag har haft kontakt med. Med de patienterna som kanske har kommit åter och åter igen, tillbaka. Men sedan så vet man att han inte har varit tillbaka på två år. Då vet man då går det bra.

Ibland så ringer de till avdelningen och tackar för den hjälpen som vi har givit dem. Det är någonting som jag går igång på.

Vilka egenskaper behövs i ditt yrke?

Humanistisk människosyn är en viktig grund, att man ser alla med samma värde. Att man är glad och kan ge positiv energi. Man är lyhörd, ger respektfullt bemötande och att kunna inge hopp.

Eller bara vägledning vad de kan göra när de kommer ut. För att kanske få en bra planering. Vad de ska prata med socialtjänsten om, vad de ska be om hjälp eller vart de kan vända sig.

Vad tror du får patienten motiverad att tillfriskna?

Skapa förtroende är viktigt, att man skapar en relation – en yrkesmässig relation, ett förtroende. Att få patienten att lita på dig.

Jag tror att man måste ha rätt personer runt omkring sig, som kan motivera en och kan pusha en åt rätt håll. Då kanske man hittar viljan på vägen. När man ser att det går ett steg framåt så kanske man kan ta nästa steg och nästa steg. Så till slut är man framme.

Vad känner du att patienterna har lärt dig?

Att jag ska vara tacksam för det jag har, även om jag inte har allt så bör jag vara tacksam för det lilla. Och att oavsett vilken situation man är i så finns det hopp, och att man kan ta sig ur bara viljan finns och rätt stöd.