Hanna Rönnqvist arbetsterapeut cancerrehabilitering

Hanna Rönnqvist jobbar som arbetsterapeut på Centrum för cancerrehabilitering.

Jag gillar mitt jobb - Hanna Rönnqvist

Hanna Rönnqvist är arbetsterapeut på Centrum för cancerrehabilitering. Det som ger henne störst tillfredsställelse i jobbet är när hon känner att arbetsterapin har effekt och gör skillnad. 

Vad är det bästa med att jobba här på Centrum för cancerrehabilitering? 

Det bästa med att jobba här, det är att jag får jobba mycket med de pedagogiska delarna av yrket, som jag tycker är jättekul. Att vi är ett stort team, att vi är väldigt många olika professioner.

Det gör att jag kan ta ut svängarna i mitt eget yrke, för jag vet att jag inte behöver vara rädd och komma till gränskanterna där mitt yrke kanske gränsar mot psykologen, kuratorn, fysioterapeuten. För att jag har kollegor i teamet som jag kan bolla över till eller som kan ta vid.

Det är högt i tak här och så tycker jag det är väldigt givande att träffa patienter och kunna bidra i deras livssituation.

Vad i jobbet driver dig?

Det är att hitta lösningar på problem, se att personen kan använda de verktyg och redskap jag förmedlar.

Jag brukar säga i patientmöten att jag har lite olika verktyg i min verktygslåda. Det är skruvmejslar och hammare och skruvdragare och borrar och så. Sedan behöver man själv använda de här redskapen och verktygen.

Det som ger mig störst tillfredsställelse är när jag ser att min patient märker att ”Ah – nu ska jag ha hammaren. Ah – nu ska jag ha skruvmejseln.”'

Att känna att det har effekt och att det gör skillnad. Sedan, även om det låter lite konstigt, att jag känner att nu kanske inte jag behövs längre. Vingarna bär. Det är den största belöningen i mitt jobb.

Vad känner du att ni – du och dina kollegor – bidrar med till patienten?

Att få en så svår diagnos som cancer är, det ruskar ju om livet också – på jättemånga olika sätt. Det påverkar ju en existentiellt i arbete, fritidsintresse, familj.

Det påverkar kroppen jättemycket. Det finns en lång rad seneffekter och följdsjukdomar som man kan behöva hantera.

Vad känner du att patienterna lärt dig?

Mina patienter här har nog lärt mig att våga fråga om svåra saker i livet. Våga adressera de här knepiga svåra problemen man kan ha.

Många samtal handlar om ganska tunga ämnen. Det har jag verkligen med mig, att våga fråga mer.

Tack Hanna.